I månader har jag tränat och väntat och (kanske) längtat. I lördags var det äntligen dags. Efter tre veckors nedtrappning, med sista veckan helt träningsfritt, skulle jag få ställa mig på startlinjen till ett riktigt ultralopp. Det var mycket nerver innan som jag försökte undertrycka genom att planera och planera och planera lite till. Ett stort supportdokument till mitt fantastiska crew, mat- och klädplanering för mig och sen noggrann packning så det skulle vara enkelt för alla inblandade. Och på nåt sätt blev det plötsligt dags för start.