Lördagens långpass var det sista innan återhämtningsveckan (Let’s go små, uppnåeliga mål!) och som lök på laxen skulle vi iväg och fira Thanksgiving på eftermiddagen och jag lovade att baka en pecan pie till det. Så tid var inte det som det fanns mest av den här dagen så därför var det tidig morgon och ingen restid lördagens melodi. Ungefär 38 kilometer, start från dörren, så lite asfalt som möjligt. Även om jag älskar platsen jag bor så har jag inte direkt stigarna om knuten så vill jag träna på nåt annat än asfalt eller hårdpackat grus så är det en sväng i bilen som gäller.

Den här veckan upptog motivation och tid en stor del av mina tankar. På schemat stod två stycken 2+-timmarspass istället för ett långpass och ett återhämtningspass. Inte för att det kändes direkt övermäktigt men jag har inte provat det förut. Det kändes lite obekvämt, någon har rubbat mina cirklar. Och sen eftersom båda passen skulle vara i mitt lagom-tempo var det lite för snabbt för att ta med Emil så det skulle bli svårt att knåpa ihop tiden utan att vara borta lite väl mycket under vår enda lediga helg under hösten. 

I förra veckan köpte jag nya skor! Och finns det nåt bättre sätt att testa nya skor än att ta med dem ut på långtur? Självklart gör det det men det hade inte alls varit lika roligt.

Och inte nog med det, till helgens långtur tänkte jag också prova nåt annorlunda och faktiskt göra det till en liten Instagram-grej med planerade stories och lite Q&A och sånt. Eftersom min insta är privat (min privata alltså, inte bloggens, reds anm) så var väl publiken ganska begränsad men jag tänkte att det blir en kul grej för de stackarna som är vakna och för mig också. Åtminstone för mig. Och det är ju det viktiga. Eller?