A Runner’s High av Dean Karnazes
A Runner’s High (Allen & Unwin, 2021) av Dean Karnazes är historien bakom en av världens mest välkända ultralöpare och hur han försöker förlika sig med sin ålder och hur han levt sitt liv hittills. Det är Deans femte bok och för en person som utfört den del galna prestationer och skrivit böcker om dem känns det här väldigt nedtonat och självreflekterande.
A Runner’s High kastar oss rakt in i ett av de lite mer miserabla ögonblicken i Karnazes liv, mitt i ett race han bestämt sig för att springa som förberedelse för sin tolfte Western States 100—Mile Endurance Run-start. En start som han egentligen inte tror att han kommer få göra. För att få starta i Western States måste man antingen ha kommit topp tio året innan eller få en av de 359 kvarvarande platserna genom lotteriet. Eftersom Karnazes inte fullföljde sitt senaste lopp måste han därför komma in via lotteriet och hamnar på reservlistan. Boken tar oss genom stora delar av hans liv ur ett ganska självrannsakande perspektiv. Hur han började springa på heltid och allt som krävts för att på det sättet betala räkningarna, hans osäkerhet runt familjen, om han funnits där tillräckligt för sina barn och sin fru, och om allt det här varit värt det. Vi får också lite korta blickar med på några av hans andra äventyr, t.ex. när han fick träffa Michelle Obama under tiden han korsade USA till fots eller när han sprang 50 mil längs Silkesvägen som ambassadör för att förstärka relationerna mellan de länderna och USA. Allt det här ramas in av en väldigt nära berättelse av de två racen där vi började.
Det är en fascinerande bok på många sätt som ger en tydlig och personlig blick på hur det är att springa en ultra. Karnazes, trots sin enorma meritlista, kämpar fortfarande med allt som vi andra som springer—eller för den delen bara lever—kämpar med: krämpor, muskelvärk och en mage som inte vill fungera under ansträngning. Men också hur han gör för att övervinna det och gå vidare. “There are two ways to get to the finish of an ultra. The first is to put your head down and grunt your way through it. I don’t know the other way.” (s. 39) skriver Karnazes tidigt boken. Och boken går också djupt in i detaljerna om vad han tänker och upplever under de här mörka partierna i loppen för att ge en känsla av vad man kan gå igenom när man pressar kroppen till det yttersta.
Men det är också fascinerande att läsa om svårigheterna, tvivlen och känslorna som personen utanför löpningen har. Har han varit en tillräckligt bra förälder? Han frågar sig om han funnits där tillräckligt och om han ens känner sina barn. Det hade kanske varit bättre att ha kvar det där 9-5-jobbet och inte behöva vara iväg varenda helg och göra sponsorevents. I boken får vi bara möta ett av hans två barn, Nicholas, och han är i tjugoårsåldern nu. Interaktionerna mellan honom och Karnazes är ensidiga i det att vi aldrig får veta vad Nicholas tänker och tycker, men samtidigt är Karnazes en tillräckligt bra berättare för att kunna få fram detaljer så vi själva kan förstå bandet mellan far och son här.
“The first detectable sounds we heard as we drew nearer to Green Gate were those of my father joking and cajoling with the aid station volunteers. … Even at eighty-two, there was just so much of him. It was the middle of the night and the man was only now coming into his own.”
A Runner’s High, s. 224
Det som däremot fångade mig mest är det otroliga stöd som Karnazes fått av sina föräldrar, och särskilt av sin far. Vi får en genomgång av deras relation genom ultralöpning, hur Karnazes springer och supportas av sin far. De har varit igenom det här så många gånger tillsammans att de knappt behöver prata om vad som behövs, men utan att de är trötta på varandra eller situationen. Vi får genom anekdoter och små, korta interaktioner en djup och välmålad bild av den person Karnazes far är och det känns bitvis som en tyst hyllning.
A Runner’s High känns som ett bra sätt att komplettera sin bild av ultralöpning om man (som jag) precis har börjat eller har fastnat lite för de flashiga instagrambilderna eller de där YouTube-videorna som är lite mer glamourösa än vad verkligheten är. För vi får följa ganska mycket smärta, misär och psykologiskt svåra partier. Det är alltid bra att påminna sig om, tänker jag, att löpning, precis som livet, inte är lätt alltid. Och då menar jag att inte falla i fällan att “alla andra” tycker det är lätt och det “måste vara nåt fel på mig” som tycker det är svårt eller jobbigt. Karnazes beskriver båda sidorna av myntet och utforskar hans egen reaktion på att inte orka upp till sina gamla meriter. Allt är inte djupgående och världsomvälvande, men ofta är det tankeställande och intressant.
Running an ultra is simple: all you have to do is not stop.
-Dean Karnazes
Det finns tillfällen i boken då jag önskar att Karnazes hade lagt lite mer tid hos redaktören. Bitvis blir det lite mycket ord och ibland är det effektivare att använda sig av lite mindre målande prosa. Det finns också tillfällen som jag skulle vilja läsa mer om. Resan till Silkesvägen är spännande men försvinner lite för fort och samma gäller hans resa genom USA. Nu är ingen av dem fokus för den här boken men ett kapitel till på varje av dem hade inte gjort nåt. Ingen av de här sakerna tar ifrån boken det den är bra på dock, för det är fortfarande en underhållande resa in i Karnazes huvud under ett par tuffa tillfällen och det är fortfarande en bok som ger en tankeställare till en som själv har barn och samtidigt har egna drömmar.
Om den här boken är intressant för icke-löpare är svårt att säga. Karnazes är en intressant person och hans andra böcker om mycket tuffare utmaningar har inspirerat mängder av människor. A Runner’s High är inte samma typ av bok, den är snarare lite tvärtom, hur han har svårt att fullfölja en utmaning som han gjort en massa gånger innan.
Det gör att den kanske kan ha svårt att få samma genomslag. Men den passar in i tiden lite bättre tycker jag. Karnazes tonar ner sig och visar sig mänsklig istället för att blåsa upp en övermänsklig idé av sig själv eller av ultralöpning. Mänsklig på så många plan så att det blir lättare att relatera till, att känna igen svårigheterna och utmaningarna, även om man själv inte gör samma saker som han.
Har du läst den? Vad tyckte du? Eller har du läst nåt annat av Karnazes? Hur var det?